Regler för kemikalier i kläder och textil

Kläder och andra textilprodukter som säljs i Sverige måste möta EUs krav på kemikalier och andra hälsofarliga ämnen. Tyger kan innehålla hormonstörande eller cancerframkallande ämnen som ett resultat av färgning, impregnering, eller rester från besprutningsmedel.

För att möta kraven måste halterna av sådana ämnen inte överstiga de gränsvärden som sätts av bland annat REACH förordningen och POP:s-förordningen. För att säkerställa att så är fallet krävs ofta labbtester.

Kostnadsfri konsultation (30 min)

Har du frågor om EU regler och märkningskrav för konsumentprodukter? Då kan du boka ett samtal med oss helt kostnadsfritt.

 

MVH Fredrik Grönkvist, Compliancegate.se

BOKA NU

Vilka kemikalier är förbjudna eller begränsade?

Det finns flera förordningar inom EU som sätter gränsvärden för olika typer av kemikalier. Nedan följer ett antal exempel:

• REACH förordningen
• Biocidförordning
• POP:s-förordningen

Ovanstående förordningar sätter gränsvärden för bland annat följande typer av substanser:

• Tungmetaller
• Ftalater
• Azo ämnen
• PFAS
• Biocid

Ovanstående ämnen kan finnas i kläder och andra textilprodukter som ett resultat av ämnen som finns kvar från pigment vid färjning av tyger. Andra ämnen kan också kontaminera textilprodukter vid impregnering eller annan behandling. I visa fall kan det också handla om rester från besprutningsmedel som används på bomullsplantage.

Varför säljs produkter som innehåller höga halter av hälsofarliga kemikalier?

Alla kläder och textilprodukter tillverkas inte för den svenska eller europeiska marknaden. Det finns många produkter som tillverkas för marknader i länder där det inte är lika hårda krav när det gäller kemikalier och andra hälsofarliga ämnen. Därtill är det många tillverkare utanför EU som inte har testrapporter eller annan data på vilka kemikalier tygerna innehåller, eller i vilka halter. Det betyder inte per automatik att materialen innehåller subtanser över gränsvärden, men det kan vara så.

Många importörer i EU gör ingen närmare kontroll av produkten, vare sig genom att kontrollera existerande testrapporter, eller genom att skicka prover till ett testlabb för analys. Det handlar dels om att många företag inte känner till kraven, men en annan faktor är också kostnader då labbtester av textilier kostar pengar.

REACH förordningen

REACH sätter gränsvärden för tungmetaller, ftalater, PFAS, AZO och många andra ämnen som kan finnas i tyger. För att möta kraven inom REACH måste halterna vara under gränsvärdet, vilket i de flesta fall enbart kan verifieras genom materialtester.

Restriktioner av vissa ämnen gäller också specifikt för textilprodukter. Nedan följer ett antal exempel.

Polybromerade bifenyler (PBB)

1. Får inte användas i textilvaror som är avsedda att komma i kontakt med huden, t.ex. kläder, underkläder och sängkläder.

2. Varor som inte överensstämmer med punkt 1 får inte släppas ut på marknaden.

Azofärger och azofärgämnen

3. Azofärgämnen i förteckningen över azofärgämnen i tillägg 9 får inte släppas ut på marknaden eller användas som ämne eller i blandningar i högre koncentrationer än 0,1 viktprocent, om ämnet eller blandningen är avsedd för färgning av textilier och läderartiklar.

POP:s-förordningen

POP:s-förordningen sätter gränsvärden för långlivade organiska föroreningar. Detta inkluderar exempelvis ämnen i flamskyddsmedel, bekämpningsmedel, och impregneringsmedel. Vissa ämnen kan också finnas i tyger. Följande ämnen listas på Kemikalieinspektions sida som relevanta för textil:

• Perfluorhexansulfonsyra
• Perfluoroktansyra
• Hexabromcyklododekan
• Hexaklorbutadien

Biocidförordningen

Vissa textilproduker biocidbehandlas för att varan skall stå emot virus, bakterier, insekter eller svamp. Om detta är fallet måste du följa dessa principer:

1. Biocidprodukten som används för att behandla textilprodukten måste vara tillåten i EU.

2. Produkten skall märkas med följande information:

• Klargör att varan är biocidbehandlad
• Ange biocid ämnen
• Syfte och funktion med behandlingen
• Försiktighetsåtgärder
• Information om nanomaterial

Detta gäller även om produkter där företaget påstår att produkten exempelvis är antibakteriell.

Är labbtester nödvändiga?

Ja, de flesta fabriker utanför EU har inte information om ämnen i tyger, knappar och andra komponenter som används vid tillverkningen. Således är ofta labbtester det enda sättet att verifiera att en produkt möter kraven i exempelvis REACH förordningen eller POP:s förordningen.

Nedan följer exempel på företag som erbjuder kemikalietester:

• RISE
• QIMA
• Intertek
• TUV Rheinland
• Eurofins

Hur vet jag vilka kemikalier som måste testas?

Vår rekommendation är att du låter ett kvalificerat testlabb bedöma vilka tester som är nödvändiga då detta beror på flera faktorer:

1. Typ av fiber

2. Behandlingar

3. Impregnering

4. Pigment och färger

De flesta testföretag gör en sådan bedömning när de ger en offert på labbtester, då antalet tester som behövs för tyget är avgörande för kostnaden.

Hur vet jag vilka gränsvärden som gäller?

Även när det gäller gränsvärden är vår rekommendation att låta testföretaget avgöra detta. Dessa finns dock exempelvis i Bilaga XVII till REACH förordningen, så du kan hitta informationen även på egen hand om du så vill.

Vad kostar labbtester av textilier?

Kostnaden för tester beror på typen av material, antal olika material, och antalet färger. En enfärgad t-shirt kostar alltså mindre att testa jämfört mot en jacka som består av flera olika material och kanske också är tryckt.

Nedan följer ett exempel på en offert från QIMA:

T-shirt

Vad kan hända om vi säljer textilprodukter med halter över gränsvärdet?

Att sälja kläder och andra textilprodukter som har halter av reglerade ämnen över satta gränsvärden kan leda till säljförbud. Detta kan också hända om produkterna inte är märkta på rätt sätt. Exempelvis har en undersökning av Kemikalieinspektionen lett till att flera menstrosor har förbjudits då de inte anger att de kan innehålla biocid.