Regler och standarder för barnkläder

Barnkläder som säljs i Sverige och andra EU länder måste möta säkerhetskrav som berör produktens utformning. Därtill finns det krav som täcker kemikalier, samt märkning, dokumentation och tester.

I denna guide förklarar vi vad svenska företag som tillverkar eller importörer måste veta om General Product Safety Regulation, Fiberförordningen (EU 1007/2011), REACH-förordningen och andra regler som täcker barnkläder.

General Product Safety Regulation (GPSR)

General Product Safety Regulation klargör att alla produkter, inklusive barnkläder, som säljs inom EU måste vara säkra för konsumenter. För att säkerställa att en produkt är säker krävs i praktiken att varan möter den eller de europeiska standarder som existerar för produkten i fråga.

Rent praktiskt handlar det om att barnkläder ska vara utformade på ett sätt så att de inte utsätter barn för fara. Det kan exempelvis handla om att använda mer brandsäkra tyger, eller att se till att snoddar och dragskor inte överstiger en viss längd. Åldersgruppen påverkar också, då exempelvis knappar och andra delar inte anses vara lämpliga för bebisar och väldigt små barn.

Således kräver GPSR att företag ser till att barnkläder utformas på ett säkert sätt redan på ritbordet. Detta kräver i sin tur att du noga läst igenom de standarder som gäller för plagget i fråga.

Därtill täcker förordningen också krav på märkning och dokumentation.

Standarder

För att möta kraven måste produkter i första hand möta harmoniserade standarder. Vi kunde dock bara hitta en sådan under GPSR som är relevant för barnkläder:

EN 14682 – Barnkläders säkerhet – Snoddar och dragskor i barnkläder – Specifikationer

Dock är GPSR inte begränsat till harmoniserade standarder, utan importörer och tillverkare måste även efterleva andra europeiska standarder. Nedan följer exempel som är relevanta för barnkläder.

EN 14878 – Textil – Barnnattkläders brännbarhet – Specifikation

EN 17394 – Textil och textila produkter – Del 2: Säkerhet för barnkläder – Säkerhet vid fästning av knappar – Provningsmetod

Du kan hitta fler standarder på Svenska Institutets för Standarders hemsida.

Märkningskrav

Produkter måste vara korrekt märkta enligt nedan:

---

5. Tillverkare ska säkerställa att deras produkter bär ett typ-, tillverkningssats- eller serienummer eller en annan beteckning som gör det möjligt att identifiera produkten och som är väl synlig och lättläst för konsumenter, eller, om produktens storlek eller beskaffenhet inte tillåter detta, att de erforderliga uppgifterna tillhandahålls på förpackningen eller i ett dokument som åtföljer produkten.

6. Tillverkare ska ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke samt postadress och elektronisk adress och, om de inte är desamma, postadress eller elektronisk adress till den gemensamma kontaktpunkt där tillverkarna kan kontaktas. Denna information ska placeras på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett dokument som åtföljer produkten.

---

Därtill måste varningstexter, säkerhetsinstruktioner och information om lämplig åldersgrupp vara specificerade. Just lämplig åldersgrupp är extra viktigt när det gäller barnkläder, då vissa plagg inte är lämpliga för barn under en viss åldersgrupp.

Teknisk dokumentation

Artikel 9 klargör att tillverkaren måste sammanställa teknisk dokumentation som skall inkludera följande:

a. Allmän beskrivning av produkten och dess väsentliga egenskaper som är relevanta för bedömning av dess säkerhet

b. En analys av möjliga risker och testrapporter

c. Lista över alla applicerade EN standarder (eller andra relevanta standarder)

Fiberförordningen (EU 1007/2011)

Fiberförordningen täcker kläder för alla åldersgrupper, inklusive barnkläder. Dessa måste märkas med typen av fiber, exempelvis 100% bomull eller 100% polyester. Plagg som består av fler än en typ av fiber, exempelvis 98% polyester och 2% elastan, måste också vara korrekt märkt.

Det finns också specifika regler under artikel 7 till 13 som täcker följande:

• Rena textilprodukter
• Produkter av ny ull
• Textilprodukter som består av flera fiberslag
• Dekorativa fibrer och fibrer med antistatisk effekt
• Textilprodukter som består av flera inslag
• Textilprodukter som innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung
• Etikettering och märkning på textilprodukter som förtecknas i bilaga IV

Märkningen skall vara permanent applicerad, vilket i praktiken brukar innebära att den är tryckt på tyget eller en fastsydd lapp.

REACH-förordningen

REACH-förordningen sätter gränsvärden för kemikalier och tungmetaller i konsumentprodukter, vilket också innefattar barnkläder. Nedan följer exempel på sådana substanser:

• Bly
• Kadmium
• Ftalater (exempelvis DEHP)
• Formaldehyd
• Bensen
• AZO

Exempelvis kan vissa tyger innehålla halter av begränsade kemikalier. Det gäller också andra komponenter som dragkedjor med höga halter av bly, eller plastknappar som innehåller ftalater.

För att säkerställa att plagget möter kraven under REACH, vilket betyder att halterna ligger under satta gränsvärden, krävs i många fall att materialen testas.

POPs-förordningen

POPs-förordningen liknar REACH på många sätt då den sätter gränsvärden för vissa substanser. POPs-förordningen är dock relevant för barnkläder då den täcker långlivade organiska föroreningar. Sådana substanser kan exempelvis förekomma i tyger genom rester från besprutningsmedel.

Direktiv 94/62/EG – Förpackningar och förpackningsavfall

Direktiv 94/62/EG sätter krav som gäller specifikt för förpackningar och förpackningsavfall inom EU. Direktivet är också applicerbart på förpackningsmaterial, exempelvis påsar och kartonger, som används vid leverans av barnkläder.

Nedan följer en summering på viktiga krav under direktivet:

1. Följande tungmetaller är begränsade till 100 ppm:

• Bly
• Kadmium
• Kvicksilver
• Sexvärdigt krom

2. Förpackningsmaterial skall vara märkta med en materialkod.

3. Företag som släpper ut förpackningar på marknaden måste registrera sig i en databas, och sedan rapportera förpackningsvolymer på årsbasis.

4. Förpackningar måste också vara tillverkade enligt vissa principer som minimerar mängden onödigt avfall.