Vad är lågspänningsdirektivet?

Lågspänningsdirektivet, som är känt som Low Voltage Directive på engelska, ligger till grund för Sveriges regelverk gällande elsäkerhet. Direktivet kräver i grunden att elektroniska produkter rent tekniskt möter krav på elsäkerhet. Därtill täcks också krav på CE märkning, spårbarhet, EU-försäkran, och teknisk dokumentation.

I denna guide förklarar vi vad tillverkare och importörer måste veta om lågspänningsdirektivet, och hur det kan följas i praktiken. Vi tar också upp risker, samt vad som kan ske vid försäljning av produkter som inte möter kraven på elsäkerhet.

Vad är lågspänningsdirektivet?

Lågspänningsdirektivet ställer krav på att produkter som säljs inom EU möter krav på elsäkerhet. Det kräver i grunden att elektriska och elektroniska produkter möter de säkerhetskrav som ställs under tillämpbara harmoniserade standarder.

Därtill måste produkter som täcks av lågspänningsdirektivet korrekt märkta, dokumenteras och testas.

Vilka produkter täcks av lågspänningsdirektivet?

Lågspänningsdirektivet täcker produkter som faller inom följande område:

---

Detta direktiv ska tillämpas på elektrisk utrustning konstruerad för användning vid en märkspänning mellan 50 och 1 000 V för växelström och mellan 75 och 1 500 V för likström, med undantag för utrustning och fenomen som anges i bilaga II.

---

Förenklat kan det sägas att produkter som är avsedda att kopplas via ett vägguttag faller inom ramen för lågspänningsdirektivet. Således är direktivet tillämpbart på bland annat lampor och armaturer, TV-apparater, kylskåp och annan konsumentelektronik.

Det gäller också för laddare och andra nätaggregat som oftast har en inspänning på 230 volt och en utspänning på exempelvis 5 volt, som driver en annan enhet.

Ett annat område som täcks av lågspänningsdirektivet är kablar.

Harmonisierade standarder

Lågspänningsdirektivet ställer allmänna krav på att elektroniska produkter skall vara säkra att använda. Dock förklarar inte direktivet i detalj hur det skall uppnås rent tekniskt för olika produkter, eller mer specifikt nätaggregat.

För att ta reda på hur du, exempelvis, skall konstruera en laddare för att möta kraven under lågspänningsdirektivet måste du hitta en eller fler harmoniserade standarder som kan tillämpas.

Exempel

EN 50117-1 Koaxialkablar – Del 1: Artspecifikation

EN 60335-2-29 Elektriska hushållsapparater och liknande bruksföremål – Säkerhet – Del 2-29: Särskilda fordringar på batteriladdare

EN 60335-2-62 Elektriska hushållsapparater och liknande bruksföremål-Säkerhet–Del2-62: Särskilda fordringar på sköljbaljor för storkök

EN IEC 60598-1 Ljusarmatur – Säkerhet – Del 1: Allmänna fordringar och provning

EN 60719 Installationskablar – Beräkning av minimi- och maximivärden för ytterdiametern för kablar med runda kopparledare och med märkspänning ej överstigande 450/750 V

Notera att fler än en harmoniserad standard kan vara tillämpbar på samma produkt. Exempelvis kan det vara standarder som gäller för produktens kablar, samtidigt som det också finns produktspecifika standarder Vissa gäller också för vissa komponenter.

I praktiken handlar det om att sätta sig in i de standarder som är tillämpbara och se till att produkten är konstruerad på ett sådant sätt att den rent tekniskt möter kraven på elsäkerhet. Om så inte är fallet så kan inte produkten gå igenom tester, och då kan produkten inte heller CE märkas och således säljas inom EU.

CE märkning

Produkter som möter kraven under lågspänningsdirektivet, vilket är obligatoriskt för alla produkter som täcks, måste vara CE-märkta. I just detta fall visar CE märkning att produkten möter kraven under lågspänningsdirektivet.

CE märkning appliceras i regel på produkten, alternativt på förpackning och i medföljande bruksanvisning.

Andra krav på märkning

Utöver CE märkning finns följande också ytterligare märkningskrav under lågspänningsdirektivet:

1. Tillverkarens bolagsnamn

2. Tillverkarens adress och kontaktuppgifter

3. Produktnamn, modell/artikelnummer och batchnummer

Nedanstående står också under bilaga I:

---

För att säkerställa att den elektriska utrustningen används säkert och i tillämpningar som den är avsedd för, ska de väsentliga uppgifterna anges på den elektriska utrustningen eller, om detta inte är möjligt, i ett medföljande dokument.

---

Kort sagt måste det framgå hur produkten skall användas. Det kan exempelvis handla om att ange inspänning eller utspänning, antal ampere, eller effekt.

Det kan också handla om säkerhetsanvisningar. Om du exempelvis köper ett grenuttag på IKEA kan du hitta följande text i instruktionsboken:

---

Anslut inte efter varandra i följd.

Täck inte över vid användning.

Dra ut kontakten för att koppla bort strömmen.

Använd endast inomhus i torra utrymmen.

Överbelasta inte produkten.

Kassera produkten om den är skadad.

---

EU-försäkran

Tillverkare måste sammanställa en EU-försäkran, vilket också är känt som Declaration of Conformity.

Nedanstående information måste finnas med:

1. Produktmodell/produkt (produkt-, typ-, parti- eller serienummer):

2. Namn på och adress till tillverkaren eller dennes representant:

3. Denna försäkran om överensstämmelse utfärdas på tillverkarens eget ansvar.

4. Föremål för försäkran (identifiera den elektriska utrustningen så att den kan spåras – den kan innehålla en färgbild som är så tydlig att det vid behov går att identifiera den elektriska utrustningen):

5. Föremålet för försäkran ovan överensstämmer med den relevanta harmoniserade unionslagstiftningen:

6. Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder som använts eller hänvisningar till de andra tekniska specifikationer enligt vilka överensstämmelsen försäkras:

7. Ytterligare information:

Undertecknat för:

(ort och datum)

(namn, befattning) (namnteckning)

Teknisk dokumentation

Utöver en EU-försäkran måste tillverkaren också sammanställa teknisk dokumentation. Följande listas under bilaga III:

a) En allmän beskrivning av den elektriska utrustningen.

b) Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar etc.

c) Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur den elektriska utrustningen fungerar.

d) En förteckning över de harmoniserade standarder som helt eller delvis har följts.

e) Resultat av utförda konstruktionsberäkningar och undersökningar etc.

f) Provningsrapporter.

Tester

Som du kan se ovan måste testrapporter inkluderas i den tekniska dokumentationen, vilket i sin tur kräver att produkten har genomgått tester. I regel sker sådana tester hos utomstående företag, exempelvis RISE, Intertek, eller TUV Rheinland.

Testerna ska ske i enlighet med tillämpbara harmoniserade standarder. Det handlar således om att verifiera att produkten i fråga rent tekniskt möter de harmoniserade standarder som är tillämpbara, vilket i sin tur bevisar att produkten möter kraven under lågspänningsdirektivet.

Risker

Lågspänningsdirektivet handlar som sagt om elsäkerhet, och i grunden måste produkter vara konstruerade på ett säkert sätt. Lågspänningsdirektivet gäller dock enbart inom EU. I övriga världen är kraven i regel betydligt lägre när det gäller elsäkerhet.

Om ditt företag importerar elektroniska produkter från andra länder kan ni absolut inte förutsätta att de per automatik möter kraven på elsäkerhet. Faktum är att många företag utanför EU inte ens känner till lågspänningsdirektivet.

Frågor och svar

Vad kan hända om våra produkter inte möter lågspänningsdirektivet?

Om era produkter inte möter kraven under lågspänningsdirektivet så kan det leda till säljförbud och böter. Elsäkerhetsverket och andra myndigheter kontrollerar elektronik på flera sätt:

1. Vid ankomst till Sverige

2. I händelse av att personskada rapporteras

3. Slumpvis marknadskontroll

Svenska myndigheter undersöker i första hand om EU-försäkran och testrapporter finns på plats. Det måste kort sagt finnas dokumentation som styrker att produkterna rent tekniskt möter kraven, och är säkra.

Myndigheter kan också begära bilder som bevisar att produkten är korrekt märkt.

Måste importörer möta kraven under lågspänningsdirektivet?

Lågspänningsdirektivet adresserar i första hand tillverkare, och det är då lätt att tro att ansvaret enbart faller på fabriken. Dock är importörer ansvariga för att kontrollera att produkten är korrekt dokumenterad och märkt.

Om ett svenskt företag importerar en elektronisk produkt som inte möter kraven så slutar det ändå i att produkten inte får säljas.

Utöver det räknas även företag som importerar varor med eget varumärke, eller enligt specifikation, som tillverkare.

Krävs ett anmält organ?

Nej, lågspänningsdirektivet kräver inte att ett anmält organ är en del av processen.